29 jan 2019 Uttala kaffet och korven rätt
På ena sidan mittgången där jag sitter i tunnelbanan pågår en diskussion om korv. På den andra en om kaffe. Jag sitter mittemellan och blir sugen på både det ena och det andra.
Man skulle kunna tro att detta är ett sällskap som just varit på matlagningskurs, eller möjligtvis språklektion, men de som pratar korv har ingenting med kaffegänget att göra.
– Jag blir galen när folk säger choritzo. Hallå, den här korven har väl funnits tillräckligt länge för att alla ska veta att den heter chorizo. (Utan t alltså).
– Choritzo låter ju som en nysning.
– Kabanoss e snyggt tycker jag, bratwurst låter brutalt.
Kaffediskussionen är något mer lågmäld, medelåldern betydligt högre. Där diskuteras svårigheten att kunna få hårt bitsocker då man går på kafé. Så man kan dricka ”på bit”. (Sockerbit mellan tänderna varpå kaffet sörplas in i munnen). Sedan övergår samtalet om hur svårt det är att hålla reda på vad americano är, och hur säger man – matjiato? Just som de lärt sig säga ålä.
Tre kvarter hemifrån köper min latte på ett av de allra modernaste ställen. En ”kaffemötesplats”. Inga stolar att sitta på. Här hämtar man eller stannar stående på föredrag och lär sig något om rosteriets hemligheter.
Går hemåt med min mugg. Ser min granne komma gående längre fram på trottoaren. Hon är gammal, lite enslig av sig, talar inte så bra svenska. Hon tar sikte på min mugg, sedan på mig. Jag kan se lång väg att hon funderat länge på vad alla människor går omkring med i dessa muggar. Men hon har aldrig vågat fråga.
– Vad har i muggen? säger hon strängt och vilar sig mot sina gåstavar.
– Kaffe, svarar jag.
Hon reagerar som jag sagt något förolämpande. Detta var nog det värsta svar hon kunnat få. Hon spärrar upp ögonen och blir spikrak i ryggen och ropar förfärat:
– Kan du inte KOKA kaffe!