17 jul 2013 Bonnie Raitt förändrade mitt liv
Min storebror Per gav mig min första skiva med Bonnie Raitt 1979 (Sweet Forgiveness). Jag tror mitt liv förändrades då. Att få höra en kvinna spela gitarr på det sätt hon gjorde, sjunga de låtar som gick rakt in mig, var något helt annat än Gary Glitter och David Cassidy. Hon väckte något. Antagligen att också kvinnor kan inta rock- och bluesscenen, och hur de båda genrerna kan blandas, med till och med lite stänk av country.
Hon blev en förebild inom musiken, och jag har följt henne sedan dess. Sett henne live i San Rafael, Kalifornien, på millennieskiftets nyårsafton. Jag förlovade mig samma dag. Jag har också sett henne på något stökiga scenen Tivoli i Köpenhamn.
Igår intog hon Cirkus. Stockholms bästa musikarena. Det märktes att hon gillade lokalen. Det var knäpptyst när så krävdes.
Hennes senaste platta Slipstream har inte riktigt nått mig, men gårdagens konsert innehöll bara några få spår därifrån. Hon bjöd däremot på en hel del från sin långa långa karriär. (Första albumet kom -71.) Bland annat Angel from Montgomery, Nick of Time, Thing Called Love och I can´t make you love me.
Det kan inte bli annat än enastående när en så rutinerad artist går på scenen. De allra flesta i hennes band har dessutom funnits där sedan över 30 år tillbaka.
Tack Bonnie, jag är så glad att du finns i mitt liv. Du har fått mig att våga ta mig fram inom musiken. Då, när jag var skelögd och osäker tonåring. Nu, när jag på nytt tagit tag i bluesen. Och tack Per, för skivan.