I Titicacasjöns vardagsrum

I Titicacasjöns vardagsrum

Titicacasjön ligger på 3.800 meter över havet och är världens högst belägna sjö. Där bor människor på flytande vassöar, så kallade Uros. Vi besökte dem. Fick en kort föreläsning om hur de gjort öarna på något som likande torv. På torven, som fungerade som ett slags pråm, lade de sedan vassen. Var tredje månad behövde de lägga om vassen.

Vi tittade in i hemmen, också av vass, köpte sedan av deras hantverk.  Kvinnorna (vi såg bara en enda man) var klädda i vackra kläder i starka färger.

Den stickande solen värmde och gav dem också el till sin teve genom solfångare.

1985 började turismen komma hit. Innan dess var det extremt fattigt på öarna, nu finns skolor, sjukhus och öborna har bildat ett kollektiv. Men turismen är på gott och ont. De unga vill inte bo på öarna, och öborna blir färre och färre.

Det kändes konstigt, ibland obehagligt att trampa in i deras vardagsrum. Ändå en stor upplevelse. Jag bara hoppas att de också reglerar turismen, att öborna också får leva sitt eget liv.

Vi flöt i väg på en flotte från deras ö. Kvinnorna ställde sig vid kanten av sin ö och sjöng: ”Row row row the boat gently down the stream.” Följt av ett unisont ”Hasta la vista babies!”

Med tanke på hur deras båtar var formade i fören (ovan) och utsiktstorn (som en fisk, eller fågel) tror jag de hade såväl humor som självdistans.