19 mar 2009 Från Louisiana till Karen Blixen
Hänger på låset till Louisiana. Några skolklasser, pensionärer och jag. Weekendresor i all ära, men det är en vardag man ska resa på, museerna har en helt annat karaktär då. De andas. Då portarna slår upp går alla till utställningen om Max Ernst. Jag går åt andra hållet och har lokalerna helt för mig själv. Det är nästan kusligt. Det är hisnande. Tavlorna och jag, videoinstallationerna som ropar till mig.
Till Louisiana kan man åka oavsett utställning. Vet inget museum där arkitekturen tagit in naturen så som här. Havet glittrar utanför, de kurviga skulpturerna i trädgården gillar både barn och vuxna.
Tar pendeltåget därifrån. Tre stationer till Karen Blixen Museet. Vi är bara tre personer som går genom hennes hem på de knarriga golvplanken. På väggen hänger spjut och sköldar från Afrika, hennes egna målningar, och på fotografierna ser jag en vacker kvinna förvandlas till en skör fågelunge. Hon blev sjuk men hennes vilja att berätta höll henne vid liv. Står ensam vid hennes grav. Hon vilar i utkanten av den stora trädgården. Under en bok. Solen strålar mellan de nakna grenarna. Det är en kall vårdag men Afrika känns väldigt nära.
