Uppmuntran kan göra underverk

Uppmuntran kan göra underverk

Kommer just från mitt förlag (Alfabeta). Vi diskuterar titel och omslag på min kommande bok om sorg.

Lite i förbifarten säger jag till förlagschefen Nina Wadensjö att jag vill skriva en roman.

Hon säger ja absolut nu är det dags och hon vill att jag visar den för henne. Hon tror på mig och vill att jag ska skriva.

Jag får en sådan kick av hennes uppmuntran att jag redan nu bestämt mig för att säga upp min frilanslokal. Jag ska arbeta mer hemifrån (och från min stuga), och det är som en stor boll som börjar rulla och för med sig mer energi, nya idéer och mer mod att ta fler beslut.

Och jag tänker på den dagen jag slutade på Poppius Journalistskola. Det var våren 1992. Dåvarande rektor Marianne Hühne von Seth tog mig till sidan och spände ögonen i mig.

– Bodil, du är ett stjärnskott, sa hon.

Jag blev så glad så jag sprang hela vägen hem. Från Kungsgatan till Hornstull. Två dagar senare sade jag upp mig från mitt arbete som presssekreterare på Röda Korsets Ungdomsförbund. Sedan dess har jag försörjt mig på mitt skrivande.