21 okt 2011 ”Ja – det är en kamphund”
Jag skissar på ett synops till bok om kamphundsraser, och är i kontakt med Svenska Kennelklubben. Där har de just tagit bort ordet ”kamp” ur sitt kamphundslexikon, ”eftersom vissa bostadsbolag vill misstolka viss information till hundägarnas nackdel”. Och det vet vi ju. Även jag har reagerat mot ordet, eller egenskapen. Undra på det.
Jag har en Staffordshire bull terrier. Till en början sa jag till vänner och bekanta som undrade varför jag skaffat en ”sådan hund” att ”det är ingen som helst kamp i henne”, utan att ha en aning om vad jag pratade om. Nu säger jag något helt annat när folk frågar – ”ja, det är en kamphund”. Och så förklarar jag vad kamplust är.
Vi ska ta tillbaka ordet kamp och ge det dess rätta betydelse. Så som vi tagit tillbaka ordet bög, eller den svenska flaggan.
Här nedan följer några frågor och svar om kamplust som jag ställde till Irene Westerholm, etolog och hundinstruktör på Hundläroverket.
Vad är kamplust?
Hundars vilja att bita, slita och dra. Kamplust har ingenting att göra med aggression eller försvar. Det är lek.
Finns det andra raser som har kamplust i sig?
Alla hundar har kamplust, det är en förutsättning för att kunna vara aktiv. Hos vilda hunddjur är kamplusten en förutsättning för att kunna hantera bytesdjur och ses också under lek. Hundar skulle aldrig kunna bli polis- eller väktarhundar om de inte hade tillräckligt mycket kamplust och en stor vilja att arbeta. Kamplusten är hundarnas motor.
Vad skiljer kamphundsraserna från andra raser?
Kamphundsraserna har ingen utpräglad vilja att vakta. Det är i kombination vakt och skärpa, det vill säga förmåga att visa aggression (mot människor) som kamplusten kan bli ett problem.
Så egentligen borde vi vara mer rädda för exempelvis schäfer och rottweiler?
Ja.
Hur kommer det sig att vi inte ser dem lika ofta i hundslagsmål eller då människor blir bitna?
Den största orsaken är nog att de hundarna ännu inte nått den stora massan av oseriösa hundägare. En annan är förmodligen att det inte skapar lika stora rubriker.
Men varför händer det ändå så otäcka olyckor med kamphundar, trots att de inte har vakt- eller försvarsvilja?
De är förmodligen mycket bristfälligt tränade inom vardagslydnad, vilket alla behöver för att kunna fungera bland både hundar och människor. Många är omplacerade flera gånger och en del av dem fortfarande i händerna på okunniga eller olämpliga ägare. Hundar som helt enkelt inte får eller inte fått vad de behöver i aktivering och lydnad, utan snarare motsatsen.
Läs gärna min krönika om att ha en kamphund i ena kopplet, och en labrador i det andra.
(Bilden ovan tagen av Angelica Zander)