Gynna lokalbefolkningen när ni reser

Gynna lokalbefolkningen när ni reser

Publicerad


(Foto: Göran Arvidson)

Medan protesterna på Tharirtorget i Kairo pågick ekade Gizaplatån med pyramiderna tom. I normala fall kommer mellan 50 000 och 100 000 besökare varje dag. De stora förlorarna är fotfolket, de som säljer miniatyrpyramider de själva gjort och som hyr ut sina kameler och hästar.

Egypten är vid sidan om Thailand svenskarnas stora favorit också när det gäller sol och bad, under årets mörka månader. Japan är också ett stort resmål för svenskar. Kommer resenärerna att återvända?

Svaret är ja. Vi (resenärer) glömmer fort. Suget efter sol, saltvatten och sevärdheter är ofta starkare än rädslan för nya oroligheter (eller de moraliska aspekterna över om det är rätt att resa till ett icke-demokratiskt land). Thailand är ett exempel. Upploppen december 2008 minns många av oss. Resor ställdes in, den stora orsaken var att Bangkoks flygplats ockuperades och Thailand upplevde en svår svacka i turisttillströmmningen. Jag var då på ett litet familjeägt hotell strax utanför Hua Hin, ägaren Rath visade mig bokningsschemat. Det var inte ens kvartsfullt trots att det var högsäsong och Rath skakade oroligt på huvudet. Men turismen återtog sig snabbt. Förra våren bröt helvetet ut i Bangkok igen, den här gången betydligt blodigare. Har turisterna återvänt? Jajamensan, trots att konflikterna i landet bubblar, upploppen kan bryta lös precis när som helst.

Ibland hörs röster om resbojkott mot länder som inte är demokratier, eller som inte följer mänskliga rättigheter. I så fall borde vi också bojkotta Thailand, vi borde heller inte resa till Singapore där ”homosexuella aktiviteter” kan straffas med tio års fängelse, eller till Kuba dit nu svenska charterresor arrangeras. Inte heller borde vi resa till USA som använder sig av dödsstraff. Eller till Kina. Men resbojkotter kommer inte göra världen bättre. Däremot att vi skriver och pratar om hur världen faktiskt ser ut.

Men hur ska man ”resa rätt” om man med egna ögon vill se ett land och kanske lära sig mer om människors livsvillkor? Mitt svar är: res efter eget huvud och hjärta och se till att alltid gynna lokalbefolkningen. Det är inte alltid så enkelt att veta att pengarna hamnar rätt, men köp vykorten av de små affärsidkarna och hyr lokala guider. Bo inte på All inclusive där pengarna inte sällan rinner rakt ur landet. På många platser har också turister hjälpt till att bygga upp efter såväl naturkatastrofer som konflikter. Sri Lanka behöver återvinna sin turistnäring efter år av inbördeskrig, i Thailand var det på många platser turister som fick de små näringsidkarna på fötter efter tsunamin. En av dem var Kamala Beach på Phuket. Där köpte svenska turister nya solstolar till uthyrarna. Några mil därifrån, i fiskebyn Naem Kem, försågs fiskarna med nya båtar.

I den bästa av världar reser vi inte bara för att ta för oss, utan också för att ge tillbaka.

(Krönika i Vi nr 3/2011)