Bilden av världen – en swimmingpool

Bilden av världen – en swimmingpool

Publicerad

Bläddrar genom Fritidsresors, Apollos och Vings kataloger om resor under vår mörka vinter. Sugen på inspiration. Jag ser swimmingpooler, en och annan bamse, sängar. Men framför allt swimmingpooler. Sri Lanka är ett relativt nytt resmål. Poppis förr, nu på reskartan igen efter lång tid av oroligheter. Hur ser det ut? Swimmingpooler. Egypten, den enda riktigt stora konkurrenten till Thailand. Vilka är deras starka kort? Swimmingpooler.

Ving har givit ut en alldeles egen katalog om Gran Canaria ”för vuxna”. Vad är det på omslaget? En poolkant.

Man skulle ju kunna ana att de stora researrangörerna sparat in på bildbudgeten genom att ta bilder på olika swimmingpooler på ett och samma resmål, men sen döpt dem till Egypten, Sri Lanka eller Gran Canaria. Förlåt. Så är det naturligtvis inte. Researrangörerna vet precis vad de gör. Det är swimmingpooler som efterfrågas. Det är så de säljer resor.

Tittar också i en katalog om skidresor. Den har i princip två typer av bilder:
1. Hotellfasader. 2. Sängar.
Jag begriper inte hur man gör därhemma för att välja resa. ”Älskling, visst ser den här sängen skön ut?” eller ”Den här fasaden påminner om den vi hade i St Anton. Och den var ju bra.”

Tittar man i kataloger (från andra arrangörer) som har resor utan swimmingpool men desto mer naturupplevelser, kan man vara säker på att få se mörka män i penisfodral eller med små ben instuckna i näsan, och kvinnor med bara bröst som knådar deg i en hydda. Och ska Australien någon gång visa sitt ansikte, så syns en abourigin målad i starka färger. Ungefär som vi själva visar upp samer i stora luvor, gärna med kniv i bältet och hartass om halsen.

Själv planerar jag en resa till Peru. Bilderna därifrån består av stenruiner, lamadjur eller väderbitna vackra människor i snipiga luvor. Höll på att få en chock när jag såg att de hade internet på hotellet jag ska bo på.

Med sådana bilder delar vi in världen i ett vi och dom. Vi som är fullt normala här. Dom lite märkliga därborta.

Jag lyssnar nyfiket på människors intryck då de med egna ögon möter sin nya värld. Nyligen i Las Vegas: ”Jag kunde aldrig aldrig tro att det var så här! Folk bor ju här!” Eller från vän just hemkommen från Portugal: ”Hotellet var skit, ja snyggt på nätet, men Portugal… herregud, varför reser inte fler dit?”

För det är så. Det blir bättre. Verkligheten blir nästan alltid bättre. Måhända är havet inte så blått som på bilderna (utom i Thailand), men det är varmare än man kunnat föreställa sig. Inte heller är maten riktigt som den sett ut i katalogen, men smakerna… något som man inte tidigare känt. Och ups – där finns människor. Helt vanliga människor!

(Krönika i Vi 2-2011)