20 okt 2013 Att bli bedömd av andra
Nu skrivs det om mig om min nya roman Happy holiday. I metro, Kupé, QX och Vagabond har jag redan dykt upp. Liksom på Bibliotekstjänst, såklart. Fler är på gång. Jag bedöms, och precis som läsare läser min bok utifrån sin egen erfarenhet gör naturligtvis också recensenter det. En del berörs av den inre resan, andra ser den inte (eller är möjligtvis gjorda av sten), andra fastnar för den yttre miljön, i förra romanen var det USA:s dammiga inre, i min senaste är det Thailand.
Jag har hittills fått väldigt fina omdömen, men jag läser faktiskt inte allt. Liksom jag aldrig frågar vad vänner och bekanta tycker om min bok. Det gäller att hålla huvudet kallt, stå för den berättelse man arbetat fram. Jag skulle gå sönder om jag lyssnade på vad alla tycker.
Som författare kan man aldrig veta hur det man skriver tas emot, och aldrig någonsin säga ”jamen du fattar ju inte”. Vagabond tycker exempelvis att min resor är lite tråkiga (även om de gett mig fina recensioner), men resorna är i bara en ram i mina böcker. Det är meningen att de ska vara tråkiga för att huvudkaraktären ska ha utrymme till den inre reflektionen. Ett litterärt grepp. Men i en resetidning är det såklart just ur det perspektivet kritiken kommer.
Jag är jätteglad att jag uppmärksammas, men det är i ärlighetens namn också lite läskigt. Och kul. Och läskigt. (En del som läser om mig kommenterar mer hur jag ser ut än vad jag gjort, till exempel att jag är sminkad på vissa bilder.)
