18 jan 2013 I betraktarens öga
Fem personer har läst delar eller hela mitt romanmanus. Ju fler jag låter läsa, desto fler synpunkter får jag. Och de fem olika läsarna står för olika saker. I ett avseende är det väldigt intressant. Allt ligger såklart i betraktarens öga (eller inre).
Ett kapitel handlar nämligen om en hund som avlivas. Detta har tagits emot väldigt olika. En icke-hundmänniska tyckte det var väldigt bra, en annan sa att hon grät, en tredje tyckte att det var obehagligt.
En hundmänniska (med det menar jag någon som har hund eller relation till) berättade hur hon satt och hulkade, en annan blev lite nervös över hur andra skulle tolka kapitlet.
Och vad gör jag med detta?
Jag kommer låta det vara kvar. De som känner igen smärtan och helvetet att låta avliva sin hund, eller som kan känna igen sig i att vara intill någon som dör, kommer öppna sig också för resten av berättelsen.
De som inte gör det kan jag kanske inte beröra på det sättet, men man kan inte beröra alla.