03 okt 2012 Plöstligt kom sista meningen – och tomheten
Jag visste att slutet var nära, skrev ju på sista kapitlet. Men så plötsligt kom sista meningen. Och punkt.
Berättelsen var slut. Jag lämnar mina kvinnor där, dem som jag levt med så länge. I ett års tid har jag tänkt ut denna berättelse, varje dag, och jag menar varje dag, har jag tänkt på hur den ska ta sig fram.
Och eftersom detta är en fortsättning på förra boken, så är tiden jag levt med mina karaktärer bortåt tre år (kommer bli fyra antagligen innan allt är klart).
Nu är historien slut.
Självklart återstår massor av jobb, nu ska läsas, filas, fyllas på, men det där skapandet framåt finns inte längre.
Snacka om tomt.