Bästa restipset: åk lokaltrafik

Bästa restipset: åk lokaltrafik

Publicerad

Kuala Lumpur, Malaysia. Från flygplasten in till stan är det drygt sju mil. Taxi eller tåg? Jag tar tåget. Jag är trött, men också till bristningsgränsen fylld av förväntningar. Nytt land, ny resa. Nu väntar äventyr.

Har ett hotell bokat inne i stan, vet inte hur man tar sig dit. Vet över huvudtaget ingenting om Kuala Lumpur, jag har inte ens med mig någon guidebok.

Tåget rusar fram mellan regnskog och böljande dalar, stora vita hägrar lyfter från vajande träd. Här sitter jag, på resande fot, väldigt ensam.

– Where do you come from? säger kvinnan på sätet snett mitt emot. Hon ser ut att komma från Indien, klädd i orange sari, det korpsvarta håret ligger tjockt över axlar och byst.

Hon är professor i internationella relationer, säger hon, när jag berättat lite om Sverige, om ABBA, och pappaledighet.

Jag skojar lite om det där med internationella relationer, en rätt så bra rubrik för ett möte som detta. Kvinnan skrattar med ett glittrande leende och sträcker fram handen:

– I want to introduce myself, my name is Mala.

Mala bor i Kuala Lumpur, har varit på konferens i Bangkok. Medan tåget far fram genom den ångande naturen berättar hon om sin stad, vi reser oss upp, står vid fönstret och Mala pekar mot de enorma tornen som reser sig långt där borta, Petrona Towers, Kuala Lumpurs kanske starkaste symbol. Hon ger mig fem tips på en lapp om vad jag borde se och göra, högst upp står National Museum, på plats fem Blind Massage, med en  adress. Hon berättar om Chinatown och det kinesiska nyåret och hon säger vilken stadsdel jag kan hoppa över.

Vi hjälps åt med tunga väskor då tåget stannat på centralstationen, de välter, vi skrattar så vi kiknar. Hon visar mig hur man köper kuponger till taxin, så säger vi bye bye och nice to meet you och går åt var sitt håll. 

Puerto de la Cruz, Teneriffa. Jag är uttråkad. Har varit här i sex dagar, gjort allt en resejournalist måste göra, provat restauranger i alla prisklasser, hyrt bil och kört till vulkanen Teide. Besökt de stora turiststränderna i söder, badat, åkt båt till grannön La Gomera och druckit iskall öl i solnedgång. Jag skäms lite för det där att jag är uttråkad. Bortskämd, skulle nog en del ropa. Får uppleva allt det där i jobbet, jag borde vara tyst och tacksam.

Kuala Lumpur, Malaysia. Från flygplasten in till stan är det drygt sju mil. Taxi eller tåg? Jag tar tåget. Jag är trött, men också till bristningsgränsen fylld av förväntningar. Nytt land, ny resa. Nu väntar äventyr.

Men uttråkad är jag likt förbaskat.

Det är något som saknas. Magen är full av friterad calamares, intrycken mättade av lavastränder och bananplantager, men jag saknar människorna som lever och bor här. De vars Teneriffa är vardag. Hittills har jag bara mött souvenirförsäljare och svenska reseledare.

Jag tar bussen. Köper en biljett till Santa Cruz, ön största stad.

Där på sätet näst längst fram, där möter jag Teneriffa. Bussen åker in i samhällen guideboken glömt, i byar där gummorna stiger på bussen med fullastade korgar från marknaden, där tandlösa gubbar ropar hej till busschauffören. Skolflickor sätter sig bakom mig och fnittrar, jag ser en otäck motorcykelolycka och mitt på en öde landsväg stannar vi, en liten pojke i bussen är väldigt kissnödig.

Vi andra håller god min, när pojken går av nickar vi lite till varandra, man vet ju hur det är att vara liten och nödig. Så där vuxet tittar vi på varandra, i samförstånd.

För första gången känner jag mig som en människa på Teneriffa. Inte turist, inte resejournalist.

I vartenda land jag reser, Uganda som USA, Tyskland eller Thailand berättar jag precis det jag berättar nu. Lokaltrafiken är landets pulsåder och själ på en och samma gång. Ett av de kanske allra bästa exemplen är den gamla spårvagnen längs St Charles Avenue i New Orleans (bilden).  

Ni tror att jag fjäskar? Att jag skriver det här bara för att skaffa pluspoäng. Men jag skriver för att ni ska fatta hur betydelsefulla ni är. Jag skriver för att jag tycker ni är fantastiska, för att bussar, tåg och tunnelbana är de allra bästa sättet att möta ett nytt land. Att ni är långt mycket viktigare för turister än museum och nöjesfält. Att det är ombord hos er det sker möten som avgör om en resa blir bra eller dålig.  Leendet från en busschaufför sitter kvar längre än en musikal. 

Tags: