Vänskap byggs hela tiden

Vänskap byggs hela tiden

Publicerad

Jag arbetar med hiv på Riksförbundet Noaks Ark. Medicinerna mot hiv är nu så bra att behandlad hiv inte överförs vid sex. Men attityderna hänger inte med. Rädsla för stigmatisering på grund av hiv leder till att många inte vågar berätta om sin hivstatus, ens för sina närmaste vänner, familj eller arbetskamrater. En av fem har inte berättat för någon alls, endast en av nio känner att de kan vara så öppna som de vill vara. Detta enligt rapporten ”Att leva med hiv i Sverige”.

Att kunna vara sig själv och öppen med sina funderingar och oro är en viktig parameter för att ha god livskvalitet, och givetvis något som borde vara självklart för alla. Noaks Ark har sedan start för över 30 år sedan inkluderat vänner till personer med hiv i arbetet med såväl stöd som kunskap. Då vi första gången efterlyste volontärer sökte sig 700 personer, de flesta vänner till någon med hiv, till oss för att visa sin solidaritet, stödja sina vänner och vara med i arbetet som förändrade attityderna kring hiv.

Det allra flesta kan nog skriva under på att ett av de allra finaste vänskapsbevisen, är att vara en vän som får förtroenden. Men hur blir man den vännen, och hur förvaltar man ett besked att ens vän har hiv?

En del skulle nog påstå att starka vänskapsband byggs under lång tid, att det är vänner man haft riktigt länge som blir de allra närmsta. Men vänskap kan också uppstå i ögonblick. Känslan när man talar samma språk, delar värderingar, mötet som skapar ett starkt vi. Det är genom vår öppenhet mot andra vi visar vilka vi är, vad vi säger, vad vi skämtar om, hur vi ser på andra människor.

Ingen är särskilt sugen på att berätta om sin homosexualitet för någon som dömer andra eller drar bögskämt. Inge vill tala om sin utsatthet för den som pratar skit om andra. Men med den som visar respekt mot andra, är ödmjuk och omtänksam, är det bäddat att tala om det svåra.

Den bästa egenskapen för att vara en god vän i en krissituation är förmodligen att lyssna. Inget går upp emot att få prata med någon som verkligen kan lyssna på ett aktivt sätt. Det betyder inte att den som lyssnar ideligen ska lägga sig i, snarare att lägga sina värderingar åt sidan, och försöka driva samtalet framåt. Bästa sättet är att visa sig intresserad, kanske ställa en följdfråga då och då, men inte vara rädd för att det uppstår tystnad ibland. Det är i tystnaden man fyller ut sina tankar.

Att få prata fritt ger möjlighet att sätt ord på något man till fullo inte riktigt förstår, och när orden kommer ut och prövas mot någon annan sker det bästa av allt: reflektion. Ibland räcker bara det för att kunna gå vidare, för att bit för bit ta sig igenom en känsla och komma än så lite framåt.

Du som vän betyder mycket.