Den oförutsägbara resan (älskar den)

Den oförutsägbara resan (älskar den)

Publicerad

Jag skulle resa med min vän Elisabet till Cluj i Rumänien. Anledningarna var 2:

1. Hälsa på hennes son Fredrik som pluggar till läkare där
2. Uppleva en konsert med Buena Visa Social Club

Vårt flyg mellan München och Cluj ställdes in. Istället fick vi flyga till Budapest, därifrån buss. Och jag älskade det.

Har aldrig varit i Ungern, nu fick jag resa genom en vacker landsbygd, sedan in i böljande Transsylvanien för att så småningom hamna i Cluj, som Fredrik beskriver som ”Europas armhåla”.

Jag äskade Cluj också. Att se byggnader som inte ser ut som våra, de nötta, flagnade och bombastiska. Möta människor med nytt språk och försöka kommunicera, äta främmande mat med nya smaker, dricka jättegott kaffe. Det var dessutom billigt att äta och dricka ute. Sådant hjälper till.

För 20 kronor:

Sandalmakeri i folkabuss:

Och på tal om roligt. Elisabet och jag reste tillsammans första gången för 28 år sedan. Vi skrattade nästan lika mycket nu som då. (Men somnade tidigare på kvällarna.)

Kanske är det lätt för mig som tillfällig besökare att tycka om Cluj, jag var bara där i 36 timmar. Det är naturligtvis något helt annat att bo där.

Och Buena Visa Social Club?

Jo, jag älskade dem också. Det gjorde vi nog allihop. Det kokade inne i den gamla sportarenan, folk dansade i gångarna, och när Omara Portuondo, snart 83 år gammal, steg in på scenen var det sådant tryck att jag fick ta mig för bröstet.