Bodils bluesskola – groovet

Bodils bluesskola – groovet

Publicerad

Nej, det är inte lätt att spela blues. Ramen (bluestolvan) kan tyckas simpel, men för att det ska låta blues räcker det inte med att tekniskt spela de tre ackorden. Det kan låta som dansband (inget ont i det, men det är inte blues) eller ganska så dött. Man måste ha ett speciellt anslag. Definitivt en känsla, först då skapar man groovet.

Hur får man det?

Om jag bara visste … En förutsättning är nog att man själv lyssnat en hel del på blues och gillar den typen av musik, att man träffas själv av den. Och varför vissa av oss träffas av viss musik handlar alldeles säkert om minnen och erfarenheter.

Jag har lyssnat på blues sedan mellanstadiet. Det var min storebror Per som öppnade öronen på mig. Då var det mest BB King, men senare även Freddie King (bilden), han gav mig också min första skiva med Bonnie Raitt.

TACK Per!

Och om man inte har minnen eller erfarenhet av blues och vill spela den – lyssna, våga känn, våga släpp efter!

Några av de bästa exemplen på en typ av groove hörs i blues från Texas. Där är den ganska grov (groovie?) och ofta lite funky.

Två favoriter:

Stevie Ray Vaughan – Tightrope

Freddie King – Me And My Guitar