04 feb 2013 Backpackern är död – länge leve backpackern
Häromkvällen såg jag en ung man och kvinna stå och titta på en karta och bläddra i sina gps. Jag gick fram och frågade om jag kunde hjälpa till.
De stod på Hornsgatans början och letade efter ett hostel på Skeppsbron. Han var från USA, hon från Tyskland, kanske var de dryga 20 år gamla. De hade mötts på resa.
Dagens backpacker, tänkte jag när vi sa hej då och de tog sina rullväskor och gick.
De bär inte ryggsäck längre, utan en hårdväska på hjul. De använder gps (som inte tycks fungera) och behöver inte vara fullt så äventyrliga som vi en gång var. Innan internet gick det knappt att förboka, eller ens kolla upp var man kunde bo. Då fick man förlita sig på guideböcker, och ofta chansa när man väl kom fram och gå till ett ställe och se om det fanns bonde där. I bästa fall hade man en karta, för det mesta frågade man sig fram.
Det tog väldigt mycket tid och energi, det skapade ibland också en viss oro. (Och någon natt på ett hårt golv på en centralstation.)
Jag njöt av att se de båda resenärerna, så fria, de hade just kommit till Stockholm. De skulle snart hitta sitt boende, kasta in sina väskor, ge sig ut på något ställe för att äta. De behövde antagligen inte leta särskilt länge efter det där stället, de hade redan fått tips via facebook eller något annat smart nätverk, kanske de till och med hade en träff där som bestämts över ett bredband.
Och de slipper resa vidare med den förbannade tunga ryggsäcken. Man blir ännu mer fri utan den.