16 okt 2012 Att låta andra läsa
Just nu läser redaktör och förläggare mitt manus.
Min fru läser också.
Min vän och författarkollega Åsa Anderberg Strollo läser kontinuerligt det jag skriver. Och snart skickar jag manus till ännu en vän och författare – Karin Alfredsson, som flyttat till Zambia.
Det är naturligtvis läskigt när andra helt plötsligt ska lägga sina kritiska ögon på det material man arbetat med. Men helt nödvändigt. Jag kan givetvis inte läsa som en läsare, jag vet mer om karaktärerna och berättelsen än vad läsaren gör. Jag måste testa om historien är intressant, språkligt bra, logisk, trovärdig och berörande.
Lämnar man ut till läsning ska man vara förberedd på tyckandet. Och man ska tänka noga på till vem man lämnar. Ju fler som läser desto fler åsikter får man, och vilka åsikter behövs just i det här skedet? Det handlar inte enbart om vad som är bra eller dåligt, inte om tycke och smak. De som läser nu kommer komma med olika kritik, att saknar vissa reflektioner, undertexter, några passager kanske de inte förstår. Resonemang känns för långa, karaktärer för otydliga. Då måste jag jobba på det.
Vad jag gör jag under tiden?
Tänker själv på vad jag kan förbättra, logikluckor och komposition. Att ett kapitels tempus måste förändras. Dialog som ska utvecklas. Och så stryket.
Hur hemskt det än låter: en text måste få stryk.