När jag inte skriver, skriver jag i huvudet

När jag inte skriver, skriver jag i huvudet

Publicerad

Söndag. Ledig.
Ledig?

Jag tror inte det gått en enda dag sedan jag började skriva på min roman (i mars) utan att jag jobbat med den i huvudet.
I hela kroppen.

Och innan jag skrev jobbade jag också med den i tankens värld. Typ i ett år.
Man kan minst sagt säga att jag lever med min berättelse.

Ibland längtar jag efter mina figurer. Just nu tycker jag lite synd om Grace och Maggan. De är på väg till en middag, i månsken.

Är det romantiskt?
Är Grace öppen för Maggans inviter?
Är Maggan medveten om vad hon ger sig in på och får de verkligen vara ifred? Alex följde ju trots allt efter dem en liten bit.

Sådant tänker jag på.

Det är synd om dem för att de liksom aldrig får komma till skott. Jag är ju ledig. Det händer ingenting utan mig.

Tags: