14 maj 2012 Tid att skriva – en annan för att stryka
Min berättelse ökar i omfång omkring 5000 tecken varje dag. Det är min arbetsdiciplin. Det betyder inte att det blir 5000 bra tecken, inte ens att de kommer vara med i berättelsen. Men allteftersom jag skriver, dyker nya problem upp, vägsjäl, beslut som måste tas för vilken fortsättning det ska bli. Tankar föder tankar, så håller jag berättelsen vid liv i mitt huvud. (Det står vägsjäl, jag vet)
Jag låter det aldrig ta stopp, stannar aldrig vid formuleringar som jag inte riktigt får ihop, då skriver jag istället xxx, för att sedan kunna gå tillbaka och fila på.
Det finns nämligen en tid för att skriva, och en annan för att stryka.
Det här är givetvis inte en sanning som gäller alla, men i mitt författarskap är jag försiktig med att stryka innan jag har ett rejält material att stryka ur. I slasktexter kan de mest begåvade idéer dyka upp, och ibland karaktärer som man inte alls hade räknat med.
När man har alla ingredienser, är det dags att koka ner. Så sa också min redaktör Maria Thuvesson när jag lämnat mitt förra manus. ”Skriv ett tag till” (tror hon sa 20 000 tecken) ”jag vill se lite mer om det här och det där (specifikt handlade det om 80-taltes gayliv, och en otydlig karaktär) ”sedan kan vi börja koka ner”.
Jag fortsätter samla ingredienser. Hittills har en död man dykt upp som jag inte räknat med. Och en kvinna med väldigt stor byst.