Jag återuppväcker döda

Jag återuppväcker döda

Publicerad

Min huvudperson Maggan sitter i ett flygplan. Plötsligt sätter sig hennes vän, död sedan 20 år tillbaka, i sätet bredvid. Jag lät det ske, och lät dialogen komma av sig själv. Det var märkligt, väldigt odramatiskt, och jag väckte frågan på Facebook vad de skulle fråga, om någon som varit död sedan länge dök upp.

Här är några av svaren:

– Hur har du haft det?

– Var har du varit?

– Vad var du rädd för? Vad ångrar du? Vilka saker tänker du på nu som såna fåniga bagateller i det stora hela? Jag menar, har man varit död i 20 år borde man kunna ha lite perspektiv på livet. Vad som var värt något och vad man gjorde mest för att det förväntades av en. Allt sånt vill jag veta av en som inte längre har några pretentioner eller prestationer att leva upp till. (Jag är visst mer intresserad av livet än döden. Hur det är på andra sidan kan vi ta sen, när vi klarat av alla frågor om livet :-))

– Om min väninna, som omkom i en bilolycka när vi var 18, om hon kom tillbaka nu, skulle jag fråga om hon kunnat se oss och om hon varit närvarande i våra liv ifrån den dimensionen där hon befunnit sig?

– Om min väninna, Daphne, som omkom i en bilolycka när vi var 18, om hon kom tillbaka nu, skulle jag fråga om hon kunnat se oss och om hon varit närvarande i våra liv ifrån den dimensionen där hon befunnit sig?

– Var man hamnar när man går över. Om man kan bestämma något själv, eller om allt styrs av annan kraft eller de gärningar man gjort i livet. Om man kan se de levande och förflytta sig parallellt med dessa. Hur det är möjligt att komma tillbaka. Om det finns ytterligare dimensioner.

– Varför väntade du så länge med att komma tillbaka?