29 apr 2011 Mycket återstår innan plattguiden tar över
Jag älskar min morgontidning. Att veckla ut och vika ihop. Att riva ur intressanta notiser och sätta på kylskåpet. Jag älskar också mina böcker med hundöron och tummade omslag. Allra mest älskar jag mina guideböcker. De står i bokhyllan som de bästa souvenirer. Fulla av anteckningar, fläckar och ibland alldeles skrynkliga av tropisk fukt. De riktigt ropar ut mina reseäventyr från hyllkanten. Därför har jag högljutt sagt att en sådan där läsplatta kommer aldrig över min tröskel.
Men nu vet jag inte.
Böcker har alltid varit en stor del av min packning. Nästan halva tillåtna vikten trots att jag ibland kilat in en bok innanför byxlinningen för att få ner de röda siffrorna på incheckningsvågen. Den andra halvan är diverse laddare.
Det är särskilt under de långa resorna problemen hopar sig. De skönlitterära böckerna är en sak, lägg därtill guideböckerna. Jag har sällan mindre än två per destination. Till stora länder som USA och Australien väger de närmare kilot vardera.
Men, ropar nu den resvane, man kan ju byta böcker, eller köpa jättebilliga på resa. Sant. I exempelvis Thailand finns massor bokhandlar som öppnat med begagnade böcker från turister. På fåstjärniga hotell brukar spontana bokbytarhörnor uppstå. Men både bokhandlarna och hörnorna innehåller av någon anledning nästan bara deckare. Jag läser inte deckare när jag reser (det är tillräckligt spännande ändå), jag vill ha med MINA böcker. Inför en extra jättelång resa är nu problemet med bokvikten så stort att jag …
Fattar ni vartåt det lutar?
De där platta sakerna kanske inte är en så dum idé. Men utgivningen har inte riktigt hängt med (här heller). Det stora guideboksförlaget Lonely Planet har då detta skrivs bara gett ut fem böcker avsedda för plattan och kan bara köpas med amerkanskt bankkort. Men med sin interaktivitet blir de något helt annat än traditionella guideböcker. (Böcker i pdf-format finns däremot lite överallt, men är en helt annan sak.) Att man sedan lång tid kan hitta promenadväg från Farsta strand till Gibraltar via sin gps i mobil eller platta vet vi, men den interaktiva guideboken är bara i sin linda. Jag förväntar mig en explosion. Det borde vara bland oss rörliga människor med ständiga packningsproblem som de största köparna finns. Men utöver det tunna utbudet finns också en del andra problem: Jag har fortfarande lite svårt att se en platta istället för en bok i hand, ficktjuvars byte är sällan guideböcker, men nu får de en helt annan förpackning och plötsligt måste vi se upp, istället för ner i boken. Särkilt opassande är plattan i fattiga länder, att gå omkring med en manick värd mer än flera årslöner bara för nöjes skull och för att hitta rätt, känns inte bra. Och om interaktiviteten ska fungera (klicka sig vidare till kartor och fördjupande läsning) måste man således vara uppkopplad. Då måste man skaffa simkort i nya landet, vilket förutsätter täckning även på de mest avskilda platser (då man behöver en guidebok).
Det återstår alltså en del innan plattguiden tar över. Jag väntar. Under tiden förbereder jag min sorg över de ropande souvenirerna i min bokhylla. Och att inte ha något att riva ur då det saknas papper på resans toaletter. Men det kommer ge mer plats i väskan. Och ännu en laddare.