07 jul 2009 Proggen i mitt hjärta
Såg utställningen Proggens affisher på Nordiska museet. Svisch så var jag tillbaka 1977 i Trollhättan då min storebrorsas tjej Anki tog mig med på Tältprojektets Vi äro tusenden. Jag hittade min identitet där. Lät håret växa och bli stort och krulligt (permanent). Köpte runda glasögon, spelade i band som hette Proppen Går och Skoskav. Prenumererade på tidningen Musikens Makt och åkte till Göteborg och gick på Sprängkullen med storebror Per. Köpte skivor med Motvind och Nynningen (skivbolaget hette Nacksving).
Till pappas förtret såklart. Han var en av Trollhättans direktörer, satt i kommunfullmäktige för folkpartiet.
Utställningen visar på den sköna lekfullhet som fanns långt före layoutprogrammens tid – och naturligtvis på ett brinnande engagemang för bland annat Vietnams folk som kvinnokampen.
Men vilken satans dåligt luft i Nordiska museet! Eller var det också ett sätt att illustrera tiden som var då?
