Ett litet hål i mörkret – ett stort ljus i litteraturen

Ett litet hål i mörkret – ett stort ljus i litteraturen

Publicerad

Det är något visst med att läsa böcker sådär bara ett kapitel åt gången. Varje morgon läser jag ur Ingrid Olssons bok. Där är kapitlen bara någon sida. Så sparsmakat, så mycket lämnas över till mig som läsare att jag kan resa mig från frukostbordet och suga på kapitlet som den finaste chokladpralin. Funderar över om det inte är så här framtidens litteratur (förhoppningsvis) kommer att se ut. Vi behöver inte alla ord längre, inga pompösa beskrivningar. Vi behöver bara de små beröringspunkterna och så spinner historien igång inuti. Men det enkla är det svåra.

Boken handlar om en farmor som blir svårt sjuk och sorgen över en pappa. Och om ungdomlig kärlek. Här är morgonens kapitel:

”Mamma följer med en läkare till det smala rummet. Jag och Örjan stannar hos farmor.

En ny sköterska tittar in och undrar om farmor är hungrig.

Hon skakar på huvudet.

–Det blir köttbullar och gräddsås, säger sköterskan och ler.

–Jag älskar köttbullar! säger Örjan.

–En liten portion då, säger farmor.

Sköterskan lämnar dörren på glänt.

Det strömmar in en varm lukt från korridoren. Nånting varmt som blandar sig med nånting kallt.”

Ur Ett litet hål i mörkret av Ingrid Olsson (Tiden). Augustnominerades 2008.