16 okt 2008 Best of San Francisco
Varsågod, det bästa av San Francisco:
The Haight – Hipp, hipp, hippie
En gata, ett område, ett begrepp. Här blommade Summer of Love 1967, unga människor samlades under en himmel med fri kärlek, fri syn på droger och i en vagga för band som Greatful Dead och Jefferson Airplane. En tid av högt i tak och frihet men som snabbt gick över stupet i överdoser och ökat våld.
Känslan av hippietiden lever kvar och sitter i väggarna på de gamla viktorianska husen som kantar gatorna. The Haight har förvandlats från en ganska ruffig stadsdel på 1970- och 80-talen till ett av de mest spännande områdena i San Francisco. Mest för att den lever sitt eget liv. En bra bit från downtown, hand i hand med Golden Gate Park och med en till synes egen tidsålder.
Överlevande hippier syns fortfarande, hemlösa samlas i den västra delen och piercade överförfriskade tonåringar med bullterriers med taggiga halsband tillhör fortfarande de sorgliga inslagen, men har också sin plats. Här får de vara ifred, bredvid de trendiga inredningsbutikerna, second-hand-affärerna, ekologiska restaurangerna, och musikkaféerna. Möjligtvis kan delen som mynnar ut i Golden Gate Parks öppning vara lite väl skum om kvällarna, särskilt då helgen tar vid. Men Haight är bortsett från detta ett område att uppehålla sig länge i. Här shoppar man galet psykadeliska kläder, sin souvenir-t-tröja med flower power-motiv, här äter man grymt gott och framför allt – här kan man uppehålla sig länge för att bara glo på folk. Gatan Haight är huvudattraktionen, korsningen Haight-Ashbury i synnerhet. Haight ligger högt i förhållande till resten av San Francisco. Promenaden härifrån ner mot Castro är en av stadens finaste.
SoMa
Detta är det roliga med San Francisco, de tvära kasten mellan tidsåldrar, arkitektur, folk på gatorna och utbudet av nöjen. Om Haight är öl är SoMa en mojito. SoMa står för South of Market, och Market är den jättestora gatan som delar staden och halvön mellan kullar och flack mark. Detta är den flacka delen. Som på mitten av 1990-talet bytte skepnad. Då öppnade det nya moderna museet på Third Street. En 40 meter hög cylinder sticker upp ur byggnaden likt ett nyfiket periskop. Fyra våningar av konst, fasta utställningar och tillfälliga. Men egentligen är konsten i sig inte det huvudsakliga, de märkliga vinklarna och färgkombinationerna inuti räcker långt och väl.
Museet sätter tonen i hela området. Under senare år har det moderna smittat ner hela kvarter. Området var förr arbetarkvarter, men under it-boomen förbyttes de gamla fabrikslokalerna till it-byggen. Då bubblan sprack togs byggnaderna över av det som i dag är Det Nya San Francisco bortom de viktorianska trähusen.
Då klockan slagit fem fylls barerna med de chict intellektuella i spetsiga skor på väg hem från jobbet i intilliggande Financial District. Det luktar marketing lång väg. Här köper man de vackra böckerna, tittar in i snygga inredningsbutiker och dricker latte som vore den champagne.
Cable Cars
Viftas ibland bort som turistfälla av besökare som ännu inte åkt dem. Skyll er själva, säger San Francisco-borna, stolta över de gamla vagnarna som kämpar över de brantaste kullarna. (Inte att förväxla med de gamla spårvagnarna som bland annat rör sig på Market Street, fina de också, men inga Cable Cars.)
Cable Cars har rullat i staden sedan slutet av 1800-talet. De uppfanns av Andrew Hallidie efter att han bevittnat en otäck olycka då en av vagnarna – som då drogs av hästar – fick för hög fart och drog med sig hästarna ner för backarna.Nu drivs vagnarna av en kedja som rullar under marken. Med hjälp av en stor tung spak griper föraren tag i kedjan. Uppför går det sakta men säkert, nedför släpper föraren ibland taget om kedjan och det går riktigt fort.
Ett imponerande jobb, inte bara krävs det en enorm skicklighet att manövrera de stora vagnarna (och fysisk styrka), förarna är också lite av stå-upp-komiker. Kommenterar passagerare, pratar högt, guidar då de har lust och är märkbart stolta över uppdraget. Vissa förare har också utvecklat en egen stil att slå i klockan som finns på varje vagn. Detta har gjort att man varje år håller tävling i klockringning.
Platserna i närheten av föraren är de mest attraktiva, dels för showen, dels för den fria sikten framåt. Föraren behöver också gott om utrymme för att kunna hänga sig (ja faktiskt) i spaken, så håll undan! Gott om turister är det givetvis, men allra mest fungerar Cable Cars som transportmedel för stadens invånare.
Fort Mason-Golden Gate Bridge
Alla vill se bron, den gyllene brandgula Golden Gate. En symbol för staden och mäktig så man hisnar. Bron ligger en bit utanför staden och kan vara lite bökig att nå, men bästa och helt klart coolaste sättet är att promenera från Fort Mason. Fortet består av flera byggnader som tidigare tillhört armén, nu är en av de större byggnaderna vandrarhem, de andra museum, ateljéer och scener för ett 40-tal olika teatergrupper och multikulturella organisationer. Området vilar på klipporna mot Stilla havet.
Promenaden går från fortet längs småbåtshamnar och stränder. Men inte fina badstränder så som vi är vana att se dem. Vattnet är strömt och kallt, de vanligaste badarna är hundar och sälar. På vänster sida tronar området Marina upp sig med de mer fashionabla husen, också de starkt präglade av det viktorianska. Snett bakåt ser man Alcatraz och på andra sidan Sausalito. Sträckan är också populär att cykla. (Cykeluthyrare finns i intilliggande Fishermans Warf.) Vanligaste turen är att också cykla över bron och ta färjan tillbaka över det vilda vattnet och se stadens konturer från en helt annan vinkel.
Du går sträckan Fort Mason-Golden Gate Bridge på en dryg timme. Ditt sällskap är, förutom joggare och cyklister, flockvis med pelikaner som vilar på vindarna.
Castro Theatre
Castro är känt för två saker: som gaystadsdel, och som hemvist för den gamla biografen med fantastiskt yttre och inre. Bland de låga husen på Castro Street reser sig en stor byggnad som utsnidad i maräng. Den stora röda skylten är en del av stadsbilden.
Och inuti? Högt i tak, förgyllda pelare, enorm filmduk, röda sköna säten för 1 500 besökare, men allra bäst: en orgel som kommer upp ur golvet där det vid vissa föreställningar också spelas. Ungefär som vid de gamla stumfilmsvisningarna.
Castro Theatre brukar vara platsen för stadens många filmfestivaler. Inte minst Gay and Lesbian Film Festival i juni.
Oakland Bay Bridge
Betydligt snyggare än Golden Gate Bridge, särskilt i kvällsljus. Om dimman dessutom lagt sig över bukten glimmar ljuset nästan magiskt.
Bästa vyn mot staden får man om man kör in på denna dubbeldäckare med enorma brospann. Fem körfält rusar i vardera riktningen.
Om Golden Gate Bride är symbol för staden, är detta dess slitvarg. I folkmun kallad för working horse, varje dag passerar omkring 280 000 bilar. Den sju kilometer långa bron binder ihop San Francisco downtown med Oakland och Berkeley. Mest känd är Oakland Bay Bridge för att ett av körplanen gick av under jordbävningen 1989 och öppnade ett 15 meter stort gap. Men bron förtjänar bättre uppmärksamhet. För sin skönhets skull.
Twin Peaks
De flesta städer har en utsiktsplats. Twin Peaks heter den i San Francisco och är också platsen för romantik. Stora svarta rovfåglar glider ner mot den mjölkvita staden i skymning. Här syns så gott som hela halvön, båda broarna och Castro Theatres stora röda skylt. Åk hit i början av vistelsen för att skaffa en överblick.
Muralmålningarna
Glöm graffiti och klotter, i San Francisco kommer du se konst på gatan. Väggar, murar, hela hus i berättande bilder. De flesta av dem gjorda på 1930–40-talen. En av de mest kända är av Diego Rivera. Finns lite här och där, ett _konkret uttryck för stadens mångkulturella prägel. De bästa hittar du i hörnan 24th Street-Mission, Kvinnohuset, 3543 18th Street, och på Fort Mason.
The Sunset och Richmond
Där Haight tar slut tar Sunset vid. En stadsdel som sluttar ner i vågor mot Ocean Beach. Ligger längs Irving Street, parallellt med Golden Gate Park. Från 7th Avenue och neråt finns bra restauranger. Japanska, vietnamesiska, khmer (Kambodja), thailändskt, indiskt, pakistanskt, mexikanskt. Billigt! För stadsdelen Richmond (andra sidan Golden Gate Park) gällersamma beskrivning. Båda områdena är knappt omnämnda i guideböcker och riktiga fynd. Men ganska folktomma efter klockan 22.
Fakta San Francisco
Ta sig runt: Buss, Cable Car, spårvagn, trådbuss, tunnelbana, pendeltåg. Kollektivtrafiken är gudomlig.
Köp kort som gäller på alla (utom pendeltåget Bart) 1 dag (11 dollar), 3 dagar (18 dollar) eller 7 dagar (24 dollar). Finns att köpa där Cable Cars vänder vid Powell och Market, eller på turistbyrån (se nedan).
Turistinformation: Exemplarisk, stor, luftig och med allt du behöver från hela Bay Area. Ligger på Hallidie Plaza vid Powell och Market.
Klimat: Tro det eller ej, men trots att San Francisco ligger i Kalifornien blir det aldrig riktigt varmt. Åtminstone inte hett. Du kommer uppleva den kallaste sommaren om du åker dit i maj–september. Detta är nämligen tiden för Den Stora Dimman. Obevekligt omsluter den staden, det blir rått och fuktigt. Bäst tid att resa är mars, april och oktober.
Utflykter: Tidsomställningen (9 timmar från Sverige) gör att du kommer vakna tidigt de första dagarna. Ta vara på det, hyr bil och kör ut ur staden. Vindistrikten Sonoma och Napa Valley är finfina och ligger knappt två timmar bort. Muir Woods, skog med tusenåriga enorma träd når du på en knapp timme. På vägen tillbaka, stanna i Sausalito. Segelbåtshamn på andra sidan bukten och mysig liten stad, tvillingsyster med Marstrand.
Festivaler: Pride Parade, sista söndagen i juni, nästan lika bra som Stockholm Pride. San Francisco-borna går man ur huse för att se Dykes on Bikes inleda paraden. Resten av staden står still.
Bay To Breaker, tredje söndagen i maj. Ett 12 km långt motionslopp som mer liknar en maskerad i ständig rörelse. Start Howard Street (bay), mål Ocean Beach (breakers). Vill du se de nakna nunnorna (alltid med) stå i början av loppet, de grips ganska snart av polisen.
Halloween, 31 oktober, förmodligen USA:s bästa. Barn och vuxna utklädda till spöken och pumpor, bäst är runt omkring Market Street från Civic Center upp till Castro. Transor som häxor, say no more.
Bonustips
Café Trieste, 601 Vallejo Street, vid Grant. Italienskt kafé som just fyllt 50 år. Känt bland poeter och skådisar. På lördagar, om du har tur, sjungs det ibland upp till opera.
Café Flore, 2298 Market Street. En institution i gayområdet Castro. Mötesplats för blinddates, arbetsplats för oss som gärna tar med laptopen, utkiksplats, lummigt, vackert och måste jag skriva ett måste så är det här.
Ferry Building, i änden av Market där havet tar vid. Från att ha varit en vanlig färjebyggnad till att nu inhysa vinprovning, delikatessbutiker och konst. Gör som alla andra, köp en kaffe, gå ut på baksidan och gassa i San Franciscos starka ljus som bryts mot havet.
The Saloon, 1232 Grant (vid Columbus). Legendarisk bar i North Beach med livemusik på vardagar.
Duboce Park, liten anspråkslös plats men med beryktat hundliv. Gå hit efter kontorstid (ca kl 18). Då släpps områdets hundar lösa i lyckliga lekar, kamratliga bråk och bestämt revirpinkande.