skriva roman Tag

Som författare måste man kunna prata om det man skrivit. Det är ett mycket märkligt uppdrag. Först sitter man ensam i bortåt ett år och jobbar. Långt långt senare, ett halvår minst, ska man stå inför hundratals personer och berätta om det. Dels är det...

Man kan berätta en historia rakt av i kronologisk ordning. Men finns det flera berättarplan i olika tidsepoker är det inte riktigt lika enkelt. I min förra roman tog det ganska lång tid innan polletten trillade ner och jag förstod hur jag skulle göra. (I efterhand...

Först skriver man (jag) ett manus. Sedan läser förlaget och tycker att boken ska ges ut. Dags för en första bearbetning. Därefter läser förlaget igen. Och nu börjar historien kokas ner. Nu börjar också andra spår träda fram, medan andra blir ointressanta. Det är en sak att skriva...

Fem personer har läst delar eller hela mitt romanmanus. Ju fler jag låter läsa, desto fler synpunkter får jag. Och de fem olika läsarna står för olika saker. I ett avseende är det väldigt intressant. Allt ligger såklart i betraktarens öga (eller inre). Ett kapitel handlar...

Det gör ont i mig att stryka text. Vi talar romanmanus och hela sidor av text, sådant jag ägnat timmar och dagar att få till bra. Det känns brutalt att markera texten och trycka på delete. Men när jag nu läser mitt manus och ska...

Nu har manuset legat i två månader. Andra har läst och återkommit med feedback, i det här skedet handlar det i huvudsak om två stora förändringar: - Boken har två huvudspår, det ena är barn, det andra hiv. "Mer om barnet", sa de som läst, och...

Just nu läser redaktör och förläggare mitt manus. Min fru läser också. Min vän och författarkollega Åsa Anderberg Strollo läser kontinuerligt det jag skriver. Och snart skickar jag manus till ännu en vän och författare - Karin Alfredsson, som flyttat till Zambia. Det är naturligtvis läskigt när andra...

Ligger på sängen. Helt slut, vill sova i två dagar. Har precis skickat manus, svisch sa det, på en sekund var det borta. (Det är inte rättvist, så mycket arbete som ska genom ledningarna, borde stå och tugga minst tio minuter.) Samtidigt sa det klojnk i brevlådan...

Jag visste att slutet var nära, skrev ju på sista kapitlet. Men så plötsligt kom sista meningen. Och punkt. Berättelsen var slut. Jag lämnar mina kvinnor där, dem som jag levt med så länge. I ett års tid har jag tänkt ut denna berättelse, varje dag,...

"Att skriva en roman är som att gå på en lina mellan höghus på 50 eller 100 meters höjd. Då duger det inte att du tittar ner, tänker O håll du käft vad det är långt ner. Då faller du." Så säger Hanne-Vibeke Holst i SvD,...