Ett hotellrum långt borta. Jag är ensam och kan inte sova. För några timmar sedan gick jag den stora gatan ner från hotellet, den ljumma vinden låg som en len smekning mot ansiktet. En kväll på egen hand, ner mot stan för att ta en god kopp kaffe, bästa boken under armen.
– Hej vart är du på väg, vill du ha sällskap? En man sluter upp vid min sida men jag avböjer vänligt. Det här är min kväll, min egen.
Tvåhundra meter senare:
– Gokväll, här ska du inte behöva gå omkring ensam, säger en herre och tar mig i armen. Jag tackar för omtanken men avvisar honom så snällt jag kan.
På kaféet jag slutligen hamnar på sitter två män och tittar på mig medan de pratar. En ensam kvinna MÅSTE ha sällskap och det tar inte lång stund förrän de sätter sig vid mitt bord.
Jag går och de följer efter. Jag tar en taxi som de vill följa med i.
Nu ligger jag på ensamt hotellrum. Rädslan har övertag, den sprider sig genom hela mig. Vansinnigt rädd är jag. Arg, ledsen. Men mest rädd.
Om jag säger att det är i Marocko, då säger ni förmodligen att det är typiskt för ett muslimskt land. Om jag säger att det är i New York, då säger ni antagligen att det är sånt som händer i en storstad. Helt säkert undrar ni hur jag ser ut, alldeles särskilt vad jag hade på mig. Jag säger att det är så världen ser ut. Vart jag än reser, till Vänersborg, Lusaka eller Phuket så är jag ett offer i mångas (mäns) ögon. Hur mycket mod jag än samlat genom uppväxt och erfarenhet, att jag ska ta för mig, absolut våga resa ensam och kräva respekt, kommer jag ändå alltid att behandlas som en andra klassens världsmedborgare. Vet inte hur många flygplatsbarer jag suttit i, nöjd och otroligt lycklig i känslan av att vara fri och på väg att resa, då någon snäll och säkert jättetrevlig man kommit och sagt att jag ser ut att vilja ha sällskap. Jodå, det händer att kvinnor gör likadant. Typ 1 av 2000. En kvinna FÅR inte vara ensam, då blir hon en stackare, hon blir definitivt ett villebråd att ta hand om. Eller göra lite som man vill med.
En gång liftade jag och min kamrat Åsa mellan Stockholm och Göteborg. En av förarna som tog upp oss körde in på en mindre väg, stannade, vände sig mot Åsa i framsätet och sa att det var dags för en liten kyss. Vi slängde oss ur bilen och sprang för livet. Den historien är inte ens rolig i efterhand. I Phnom Penh hoppade jag på en motorcykeltaxi som inte alls körde mig dit jag ville utan åt helt andra hållet där jag skulle vara med på ”en liten fest”. Jag och fem män i 25-årsåldern. Den gången räckte det att skrika högt.
Bland tusentals fantastiska reseupplevelser är det de få hemska som gör mig begränsad. Skulle jag ensam våga gå med en guide i bergen i Nepal, fastän det kanske skulle bli mitt livs vackraste vandring? Nej. Skulle jag ensam våga göra min drömresa, att köra mellan Chicago och New Orleans och sova i bilen? Nej. Har ni varit inne i en leksaksaffär den senaste tiden? Bra, då känner ni till uppdelningen av leksaker. Mjuka rosa dockor bland flickleksakerna, gevär och brandbilar åt pojkarna. Och titta på hyllan bland böckerna; Att läsa för henne, Att läsa för honom. Flickor fostras till mjuka och försvarslösa. Pojkar till kraftfulla försvarare. Rollerna är inget vi föds till, om nu någon skulle tro det.
Känns bra att få tänka högt. Rädslan sjunker åt sidan. Det är inte bara mitt bekymmer, mer en utmaning för världens ledare och varje enskild människas ansvar att i alla sammanhang tänka jämlikt. Och jag vet att ni är några som nu säger att män också kan vara utsatta och nedvärderade. Sant.
För några år sedan var jag och en väninna i Bangkok. Rätt snabbt blev vi upprörda över den sexindustri som utspelades för öppen ridå. Vet inte vem som kom på det, men vi klädde ut oss till män (jag är jättesnygg i polisonger) och gick genom Patpong en sen natt, liksom för att se vad som hände. En naiv lek, vad gör man inte för den undersökande journalistiken.
Vi hann inte så långt förrän vi blev inkastade på Big Pussy Bar. Bakom en glasvägg satt ett trettiotal kvinnor med nummerlappar på bröstet. Vi kunde välja en eller flera.
Så kan man bli behandlad som man. Vem vill bli behandlad så?