roman Tag

Kommer just från mitt förlag (Alfabeta). Vi diskuterar titel och omslag på min kommande bok om sorg. Lite i förbifarten säger jag till förlagschefen Nina Wadensjö att jag vill skriva en roman. Hon säger ja absolut nu är det dags och hon vill att jag visar den...

Kommer just från mitt förlag (Alfabeta). Vi diskuterar titel och omslag på min kommande bok om sorg. Lite i förbifarten säger jag till förlagschefen Nina Wadensjö att jag vill skriva en roman. Hon säger ja absolut nu är det dags och hon vill att jag...

Så var det påskrivet och klart. Damm förlag ger ut min roman september 2011. Nu börjar bearbetning av manus. Men först - champagne!...

Jag redigerar mitt bokmanus. Tvåhundra sidor som jag petar i. Sök: la. Ersätt med: lade. Ändrar färg på cowboyhattar, slipar till karaktärer och byter ut ord. På ett ställe har min redaktör velat byta ut "hångla" mot "knulla". Jag petar så mycket att jag nu fått...

Jag har skrivit en roman. Kommer ut i augusti/september. Flera personer har läst manus och jag lyssnar på deras reaktioner. En del säger att den är rolig. Andra att den är starkt berörande och sorglig. Berättelsen utspelas på två plan. Ett under en resa genom USA, ett...

Min kommande roman "Route 66 går till Trollhättan" ska nu förses med en text på innerfliken. Ett utdrag ur boken som ska locka till läsning. Följande text är på förslag: Jag gillar de ensamma stunderna i bilen. Hög musik. Tankar som får fara fritt. Frihet....

Här är förslaget på baksidestext till min bok "Route 66 går till Trollhättan".  Kommer med största sannolikhet att redigeras. Men tyck gärna. Lena och Maggan kör Route 66 mellan Chicago och Los Angeles. Medan Maggan letar sevärdheter borrar sig Lena djupare in i sitt förflutna och...

Jag börjar, åtminstone i mitt huvud, att arbeta fram nästa roman. Jag hamnar i Thailand. Jag tar mig an, kanske ännu en gång, en resa som ram för att hitta min berättelse. Resdjävulen har nämligen satt sina klor i mig. Jag reser för mycket. Jag har svikit vänner för att utforska världen. Lämnat öden här hemma för att skapa nya någon annanstans. Sparat pengar till nya resor istället för till hem och hushåll. Egentligen har jag få egenskaper som passar en resenär. Jag drabbas ofta av hemlängtan, är inte särskilt modig, extremt höjdrädd och har ormfobi. Jag blir alltid åksjuk, både i bilar och på sjön (ibland till och med i tunnelbanan) och har en släng av klaustrofobi. Men det är något med att ha ett här och ett där. Att jämföra med något därhemma, bostäder, mat, natur. Hur andras livsvillkor är så helt olika från de mina egna. Att få förflytta sig dit där ingen har en aning om vem man är. Jag har ägnat åtskilliga spaltmetrar åt att försöka besvara frågan varför vi reser, och varför vi fastnar för vissa resmål. En vän berättar att hon börjar gå annorlunda varje gång hon är i London. ”Det är som om jag får en annan takt i kroppen.” En annan reser vid varje möjligt tillfälle till Indien. Det är som om vissa platser slår an något i oss, som satte vi en stämgaffel på oss själva och det rungar i samklang. Själv mår jag som allra bäst i Chicagos södra delar, där brandtrapporna hänger utanpå de röda tegelhusen, där taxichaufförerna bekymrat frågar om jag verkligen vill gå av. Är det för att jag ska få känna mig lite tuff? För att jag av någon anledning känner samhörighet med människorna som bor där? Jag är vit medelklass, raka motsatsen till den svarta arbetarklass jag möter där. Kanske speglar jag bara mig själv.