Med hemlängtan som drivkraft

Med hemlängtan som drivkraft

Publicerad

Jag har rest i hela mitt liv. Lärde mig gå i husvagn, tågluffade som tonåring, reste ensam runt jorden, lagt varenda sparad krona på att komma någon annanstans, arbetat (och arbetar) med resor, har till och med varit reseledare.

Jag är aldrig så mycket här och nu som när jag reser. Och jag har alltid längtat hem.

Inte så att jag vill åka hem (förutom en gång, låt mig återkomma till det), mer att längtan hem stryker förbi mig någon gång, sveper sig omkring mig som en ljummen vind. Att det jag har hemma är så fantastiskt. Att jag älskar vardagen. Mitt liv.

För mig är det en av de riktigt stora drivkrafterna med att resa, att få nya perspektiv. Att se världen som den är, och kunna spegla sig i den och till och med drabbas av hemlängtan.

När jag reste ensam jorden runt däremot ville jag verkligen åka hem, ungefär hela tiden. Jag var nykär, det är inte så bra att resa då. Särskilt som detta var under min stenålder då varken internet eller mobiler fanns. Vi ringde varandra för över 12000 kronor under den resan.

Nu har jag kommit hem från min senaste resa. Och vad händer? Är det nu jag njuter av att vara hemma? Ja på sätt och vis, det är skönt att sova i sin egen säng och att få återförenas med sin hund, och vänner. Men det är nu jag som allra mest vill ut igen. Med perspektiv på den resa som just fått mig att leva.

 

Tags:
,