Tack Anja Pärson

Tack Anja Pärson

Jag grät när jag hörde Anja Pärsons sommarprogram idag.

För att hon väntat i fem år med att komma ut. I väntan på att andra runt omkring henne skulle mogna.

För att hon fått presentera sin stora kärlek som väninna under så lång tid. Och tvingats smyga med spontana känsloyttringar.

För att hon äntligen får bli hel.

För att det är så förbannat trist att vi ska behöva komma ut. Ut till en värld som fortfarande är så heterosexuell i sina värderingar att jag speglas i den varje dag, det vill säga påminns om att jag är inte som ”alla andra”.

För hennes fina sätt att beskriva att det inte fanns någon återvändo: ”Från den fantastiska kyssen in i den okända evigheten är det vi.”

Och för hela den vackra kärlekshistorien hon bjöd oss på. Hur hon älskade att se Filippa öppna kartonger på jobbet.

Tack Anja. Jag är så glad att ni båda funnit varandra. Kärlek kan man aldrig säga nej till.

Läs mer på svt:s nyheter här.