Diagnosen – hoppet försvann men förståelsen tog vid

Diagnosen – hoppet försvann men förståelsen tog vid

Jag har hållit föredrag om att vara anhörig till Alzheimerssjuk. Det satt många anhöriga i publiken. Vid ett tillfälle såg jag starka reaktioner. Det var när jag talade om diagnosen. För mig var det som om allt hopp rann ur kroppen på mig. Fastän vi anat att mamma var sjuk, kom beskedet som en chock. Men det var också en vändpunkt. Det var svart på vitt på att mamma behövde vård. Det var också då som irritationen över mammas förvirring försvann, och ersattes med förståelse. Man kan ju inte vara irriterad på någon som är sjuk.

Jag läste ett avsnitt ur boken:

Nästa dag var en vanlig arbetsdag för mig. En bankchef skulle plåtas. Jag stoppade i mig värktabletter för att uthärda ryggvärken. Jag var på väg in till city och satt i kö på Skeppsbron när min syster Ylva ringde.

”Är du hemma Lena?”

”Nej, på väg till ett jobb.”

”Okej, jag ringer dig lite senare.”

”Nej, du kan prata nu. Jag sitter i kö. Det är lugnt.”

”Jamen jag tycker nog att du ska vara hemma när jag berättar det här.”

Fast hon ville väl gjorde hon det bara värre. Jag visste att hon skulle berätta om mammas diagnos och jag ville veta nu.

”Berätta!”

”Men ska vi inte ta det här lite senare? Du kan ringa mig efter jobbet ikväll och Maggan kan vara med dig.”

”Snälla Ylva, berätta nu vad de sagt om mamma. Förstår du inte att jag vill veta så fort som möjligt!”

Hon var tyst i någon sekund. Suckade djupt.

”Mamma har Alzheimers sjukdom och vaskulär demens. Läkaren sa att det var allvarligt, att vår mamma är svårt sjuk och att hon förmodligen varit det ganska länge.”

Kattmat. Det var vad jag tänkte. Jag såg en skylt med reklam för kattmat då Ylva berättade mammas diagnos.

Det blev tomt. En sten slog i bröstet. En näve som drog i halsen. Jag mådde illa. Tomt. Mest tomt.

Kattmat.

Fastän jag misstänkt att mamma var demenssjuk var jag ändå inte beredd på beskedet. Det var som ett slut. Så definitivt och obarmhärtigt. Jag hade hört talas om Alzheimers, men visste inte ett dugg om vaskulär demens. Demens. Det förklarade hennes konstiga beteende.