27 Club – dödstrist!

27 Club – dödstrist!

Såg premiären av 27 Club på Maximteatern igår (se nedan). En fröjd att höra Conny Bloom, Peder af Ugglas och de andra musikerna. Härligt höra Louise Hoffsten ta i (det var längesedan, vilket mest beror på sjukdom tror jag) och Markus Fagervall i en underbar tolkning av Move Over. Men fy fan rent ut sagt för Jonas Indes framförande av den text som skulle rama in hela föreställningen. (Också han som skrivit texten och som står för regin.)

Texten handlar om en av alla dess 27-åringar vars liv gått käpprätt åt skogen. Inte bara på grund av drogerna, men för den usla självkänsla som fanns i botten. Det kunde varit bra.

Min vän till vänster somnade. Hon framför mig gick ut. Jag hade lust att ställa mig upp och skrika (till Inde) ”Lägg ner! Gå ut!”

När Freddie Wadling däremot läser om de andra artisterna som dött för tidigt, är det så det gungar i salongen. Han kan ändra sin röst, tala med ett djup. När Inde pratar låter det just så – prat. Tomt prat.

Thank you for the music säger jag, men dödstrist i övrigt.

Tags: