Myten om Robert Johnson

Myten om Robert Johnson

I kväll är det premiär på 27 Club, på Maximteatern i Stockholm. En musikföreställning om några av de musiker som bara blev 27 år.  En av dem var Robert Johnson. Han upptäcktes i Jackson i delstaten Mississippi. Jag besökte staden häromåret.

Motsägelsefull stad. Å ena sidan höga skyskrapor, ett stadshus och modernt museum, men folktomt. Å andra sidan gator som ur en vilda västernfilm, tegelbyggnader, träkåkar som villa villerkulla inbäddade i grönska och ett tydligt bevis: Vita bor för sig. Svarta för sig.


Farish Street är stadens historiska märke för musiken. Det var här många av blusens största namn spelades in på 1920- och 30-talen, Skip James, Charlie Patton och inte minst Robert Johnsson. Gatan var full av studior, barer och affärer, nu ser den ut som om kriget dragit fram. Flera byggnader är trasiga, få av husen har verksamhet, ironiskt nog är ett av dem en begravningsbyrå.

Robert Johnsson korta liv på 27 år är mytifierat, och allra mest hans död.

Johnsson var i förbund med djävulen, sade man, hur skulle han annars kunna hantera gitarren som han gjorde. Johnsson sägs ha varit svag för kvinnor och whiskey. Under en spelning med Sonny Boy Williamson II sträckte en kvinna fram en whiskeyflaska till Johnson. Flaskan slogs ur händerna på honom av Sonny Boy.

Drick aldrig ur en flaska whiskey som du får av någon okänd, sade Sonny Boy.

Slå aldrig en flaska whiskey ur mina händer, sade Robert Johnson.

När ännu en flaska sattes i händerna på honom drack Robert. Efter några låtar segnade han ihop och dagar senare död. Förgiftad av stryknin för att han tittat på en annan mans kvinna. Han påstås vara begraven på tre platser. Fakta däremot är, att trots att Johnson bara spelade in 29 låtar, är han ett av de största namnen inom musikhistorien, med låtar som fortfarande spelas på världens bluesscener. Hans Sweet Home Chicago, torde vara en av bluesens mest kända.