Berlins delning under jord

Berlins delning under jord

Publicerad

Även Berlins tunnelbanesystem var uppdelat i en västlig och östlig del.

Två linjer gick från Västberlin och passerade under Östberlin. Varje dag passerade således tusentals människor rakt genom järnridån. Tågen från väst stannade inte i Östberlin, stationerna var ordentligt stängda, utom vid Friedrichstrasse där det fanns en passkontroll.

Efter murens fall den 9 november 1989 öppnades stationerna en efter en och även under jord blev Berlin en enad stad. Första stationen att öppna på västsidan för resande från Östberlin var Jannowitzbrücke. Stationen var i nästan 20 år en spökstation. Samtliga stationer var i fullt bruk den 1 juli 1990.

Berlins tunnelbana som öppnades redan 1902 är en av världens äldsta, och numera en av stadens turistattraktioner. Flera av dem badar i 1950-talsnostalgi eftersom många renoverades efter andra världskrigets bombningar. Färger från rosa till pistagegrönt, små kiosker med biljettluckor, mosaikklädda väggar och stationsnamn på skyltar av emalj. Gamla handmålade reklamskyltar finns fortfarande kvar. Stationen Wittenbergplatz, i närheten av fashionabla varuhuset KaDeWe, är en av de mest besökta, och bäst välbevarade. Andra sevärda stationer är Hermannplatz som med sina sju meter i tak påminner om en katedral.

Bron Oberaumbrücke (bilden ovan) där tågen går över floden Spree binder ihop forna Öst och Väst och ser ut som tagen ur sagan om Törnrosa. Här möttes Berlinborna från båda sidor för 20 år sedan idag.

Nolledorfplatz, stationen högt ovan jord med en raketliknande järnkonstruktion, har satt igång många diskussioner om vad som är fult eller vackert.