15 dec 2008 Skratta öppet men gråta i smyg
Vi umgås gärna med människor som skrattar, men blir lite nervösa när någon gråter. Visst är det märkligt. Ändå är båda uttryck för vanliga, mänskliga känslor. Skrattar gör vi varsomhelst, men gråter gör vi gärna i avskildhet.
Har man gråtit på bion, torkar man helst tårarna innan man går ut i det otäcka ljuset.
Varför då?
Skäms vi? Kanske försöker vi skydda det sköra i oss. Försöker vi till och med skydda vår omgivning så att de inte ska behöva känna sig obekväma?
I vår del av världen marginaliserar vi känslor. Vi tar inte in hela människor, vi väljer bara ut delar. (Nu generaliserar jag) De som bidrar till det positiva. Vi har mått på lycka genom karriär, pengar och familj. Men lycka borde också innefatta ingrediensen att få vara full av känslor, att ha tillgång till dem och få använda dem. Först då blir vi väl hela som människor? Att kunna gråta är en tillgång. Att visa upp det borde vara en merit.
På bokmässan i Göteborg deltog jag i ett seminarium om vänskap. Bredvid mig i panelen satt Bodil Jönsson som på sitt trygga sätt berättade om en gammal barndomsvän som hon nyligen letat upp. Det var en mycket berörande berättelse, och när vännen som Bodil berättade om visade sig sitta i publiken, och reste sig upp, blev många väldigt rörda. Det skapades en mycket intim stämning i den stela seminarielokalen.
Strax efter berättade Zinat Al sadat Pirzadeh om sin vänskap. En vän hon lämnat bakom sig i Iran. Hon visste inte om vännen levde längre. Zinat började gråta på scenen. Eftersom Zinat är stå-uppkomiker gjorde hon något roligt åt situationen. Hon sa: ”Oj oj inte gråta. Inte bra för affärerna.”
Hon fortsatte berätta men föll i gråt igen. Moderatorn Maria Leijonhielm fann sig direkt och sa: Det är helt okej, du får gråta. Men om du vill kan jag fortsätta prata. Vill du det?”
Men Zinat fortsatte berätta med gråt i rösten. Det var så oerhört bra. Det var så snyggt av moderatorn att uppmuntra hennes känslor, ge henne ett val, inte tysta ner hennes gråt.
Ett fint bevis på medmänsklighet.